Nederbörd

Har ni kallt eller?
Har ar det absolut inte vinter, har varit ute idag och lekt med Tashan i bara t-shirt och jeans. Hur skont som helst.
Audrey ar en jattesot bebis, men jag maste saga att bebisar ar roligare nar de inte ar saaa sma. Leon ar mammig, jobbigt att inte vara bebis langre.
Tashan ar 4 ar. Say no more. Men man kan ju inte annat an alska de sma liven.

Som vanligt tycker jag att det ar jobbigt att vara borta hemifran, speciellt nar inte Emil ar med. Far en kansla av att vara ensam och ledsen. Det gar inte ur lika latt som nar jag ar hemma och kan fa en varmade kram.

Just nu ar det tva gratande barn i bakgrunden som slass om en bil. Undrar om det kommer lata likadant om nagra ar nar nagon av dem far en ny bil, en riktigt alltsa. Mycket vill ha mer… hehe

Imorse akte mamma och Hans hem och Jenny kom hit. Toby fyller ar den 27:e men mycket mer an sa ar val inte direkt pagang. Mest att underlatta for Sara.

Igar kunde jag inte riktigt sova fastan jag varit uppe sen 3:00 pa morgonen. Var kallt dar ute i husvagnen, drog fran fonstrena. Da borjar man lyssna pa alla ljuden runt omkring och tanka massa. Inte bra. Vagorna fran havet ar verkligen oronbedovande nar man ar ute pa natten och forsoker hitta in till varme och toalett mitt i natten forresten.
Jag forstar verkligen inte hur jag tankte?!

Snart ar det dags att aka hem och da kommer jag langta efter dem igen. Ska bli kul att fa ett syskonbarn lite narmare sen

Ta hand om er.

/Emma

Idag har jag haft det första fysikprovet, missade helt på tiden vilket gjorde att jag inte riktigt hann med alla frågor. Men men, så är det. Det gick iaf bra ändå och det har varit en jättebra dag i övrigt. Dagen började tidigt med yoga hemma på vardagsrumsgolvet, sen åt jag en riktig frukost, tog en långdusch med hårinpackning. Superlyxigt. Sen vilade jag lite och läste på lite det sista innan det var dags för lunch och en promenad till skolan.

Precis innan jag skulle gå in till provet ringde min syster och berättade att hon fött Audrey. Så nu är jag moster igen! Till en flicka! Ska bli jätteroligt att åka ner till Frankrike om en vecka! De mådde bra båda två vilket var skönt att höra, ska bli så kul att träffa hela familjen Morgan. Fastän jag kommer sakna Emil såklart, men det kanske kan vara bra att få längta lite, som de säger de där som vet, men jag vet inte om jag håller med riktigt .

Idag är det också ett annat födelsedagsbarn i släkten, fast han fyller ett år idag - Grattis Viggo!

Nu ska jag sätta mig i soffan med en kopp te och njuta av att jag är klar med steg ett av fyra av fysiken. Sen kommer Emil hem och då blir det väl lite alla hjärtansdag mys med middag och kanske en film… ungefär som alla andra kvällar vi har tillsammans alltså

Ta hand om er!

/Emma

Just nu är det mest bara fysik på kartan. Prov på onsdag och jag är den första att erkänna att jag inte förstår så mycket alls. Det som är bra är att jag funnit en riktigt bra pluggpolare i Eva. Så det blir nog bra det här till sist.

I morse vaknade jag av att solen gnistrade i de snöklädda träden utanför fönstren, supermysigt. Jag gillar när det är sådant här väder, önskar bara att jag tagit med ett par täckbyxor från mamma så man kunnat vara ute lite längre stunder.

Inte mycket mer att säga om dagen utom; Grattis Lena på födelsedagen!  

…av arg. Finns nuet. Jag undrar om jag alltid kommer vara såhär?

Äh, who knows, who cares.

Nu ska jag gå och mysa med min älskling.

På vad då kanske du nu undrar. Ja, den som det visste. Men just nu är jag bara så arg. På världen, på mig själv, på idioter som skriver hätska kommentarer i gästböcker och är sådana fega idioter att de inte ens har modet att stå för vad de säger. Om du skriver ett debattsvar på något du uppfattar som en debattinlägg våga för allt i världen skriva vem du är. Anonyma människors åsikter är för mig svåra att ta på allvar. Skärp er!

Jag är arg på att folk dör utan någon som helst anledning, jag är arg på att människor lämnar något bra bara för att något nytt ibland verkar roligare, jag är arg arg arg arg på mig själv för att jag trots allt detta inte kan ta mig i kragen och göra något bra av mitt liv. Här sitter jag och är ARG. På ingenting. På allt. Konstruktivt inte sant?!

Life a bitch and then you die. Och de finns ta mig tusan ingen exitskylt.

Så kom då äntligen vintern. Snö och minusgrader i mängder, vackra soluppgångar över vita gnistrande träd och frusna kinder med knarr under skorna. Är det inte underbart? Jo, absolut. Lite sent dock. Det kom ju alldeles lagom till att julen tagits bort från fönstret och julskivorna åter fått ställas tillbaka längst bak i hyllan. Tråkigt. Jag är lite ambivalent - vet inte riktigt om jag vill ha vår heller. Hela dagen har det droppat från taken och varit såhär deppgrått utomhus. Förstadiet till gröna fläckar och kvittrande fåglar. Jag gör ju ändå aldrig de saker jag skulle vilja under vintern, åka skidor (både längd och utförs), åka pulka, tända en brasa (ingen bra idé när man inte har en öppen spis) och dricka varm choklad med grädde. Jag… gör samma sak som jag gör resten av året. Typ ingenting? Måste aktivera mig.

På dagarna har jag dock vad jag gör nu. Fysik B. Paul, jag vet att du njuter av tanken men verkligen, det är t r å k i g t. För mig som bara förstår var tredje ord i boken ungefär. Som tur är har jag träffat Eva som bestämt att vi ska få MVG. Hon är riktigt övertygande så vem vet. Rolig tjej, samma ambitioner vilket brukar vara bra när man studerar tillsammans. Första provet om lite mer än en vecka så jag lär uppdatera om hur sannolikt det är att jag får mer än G i fysik.. (mycket troligt.. HAHAHAaa..  )

Många timmar den senaste månaden gick dock åt att spela dataspel. Jag lämnade faktiskt Zelda och har inte kommit tillbaka. Vet inte riktigt varför, jag blir nog lite för känslomässigt engagerad. Vill gärna göra klart saker på en gång, vilket är svårt med ett spel som har alltför många speltimmar för att det ska kunna ske. Nästa gång jag blir sjuk lär jag nog ta upp det ordentligt. Ligga i soffan under en filt och vifta med Wiimoten.. låter som en bra plan. Någon som är lite förkyld och vill smitta mig? Spelande har det dock blivit, återkom till mitt favoritspel alla kategorier härom veckan: Knights of the Old Republic. Första spelet den här gången. Hade aldrig spelat som ond förut så jag tänkte att det kunde ju bli intressant. Jag måste erkänna att det spelet aldrig kan bli så bra som första gången man spelar det samt att det är väldigt upplagt för att spela som god men jag hade kul ändå. Man kan ju inte annat än älska HK47!  Någon gång ska jag sätta mig ner och skriva en egen recension eller hyllning eller vad man nu kan kalla det till dessa spel. Men inte ikväll.

Jag har varit en snabb sväng till Stockholm, träffade John och åt lunch vilket var mycket trevligt. Hann inte så mycket mer den helgen dock, saknar verkligen alla vännerna. Det är konstigt hur snabbt man kommer in i en annan värld på något sätt när man inte befinner sig på samma plats. Ska försöka ta mig till storstan någon helg framöver och hinna med så många mysiga möten som det bara går!

I övrigt går mitt liv mest ut på att försöka motivera mig till att göra någonting alls. Läkarprogrammet känns långt borta och högskoleprovet alldeles för svårt. Men det brukar känns bättre vissa dagar och sämre andra dagar. Allt ordnar sig, och om inte så är det väl meningen att jag ska göra något annat. Har ju Emil och mina två underbara familjer. Snart blir jag moster x 2 också.  Flickbabyboom i familjen, åker till Frankrike i slutet av månaden för att välkomna den första. Spännande!

Under januari har det dock inte helt varit en dans på rosor. Livet är ju så, Herren ger och Herren tar kind of situation. Man skulle kunna säga att jag förlorat två släktingar. En för att kärleken i bland inte gör som man kanske önskar, min tanke går till dig som saknar mest och jag hoppas att du ska få må bra snart igen. En släkting till mig dog för en vecka sen och det finns inte ord på hur ledsen jag är för detta. Framförallt känner jag med dem som är närmast och citerar återigen den dikt som gav mig tröst.

GRIEF,
like the ocean
comes in waves
only to recede
and come yet again
but with it comes healing

grab hold of those memories
and let them
fill the emptiness

Stanna upp en stund varje dag och uppskatta det du har. Säg det där du alltid velat säga och gör det du alltid velat göra. Vänta inte till imorgon, då kan det vara försent.

/Emma