Nederbörd

Vaknade med en förkylning i huvudet, eller så var det kanske ludd jag är inte riktigt säker. Stannade hemma från en kemilektion jag verkligen inte hade råd att missa men that’s life. Till på köpet har jag kemiprov på fredag som jag knappt börjat plugga till och förmodligen kommer få IG på om jag inte tar mig i kragen. Försökte plugga lite idag men det slutade med att jag satt en hel timme och tittade ut genom fönstret medan jag räknade löven som föll från lönnen. Mycket konstruktivt. Om 2 veckor har jag återigen kemiprov (det jag missade då jag var sjuk för ett tag sedan) så det novemberlov som jag faktiskt har nästa vecka blir inte särskilt mycket lov över. Till råga på allt skrev jag samma på högskoleprovet detta år som förra året vilket gör att jag aldrig i hela mitt liv kommer in på läkarlinjen (ja, jag är bitter). Nu kan man ju tro att detta är orättvisan i vardagen men icke. Medan jag sitter och slänger bort hela min framtid med att istället räkna löv "jobbar" min fästman. Kanske låter bra, mer pengar till nya kläder tänker du men jag vill inte ha några nya kläder - jag vill ha hans jobb. För det han tillbringar sina dagar med är att spela Neverwinternights2 i perfekt höststämning och helt ledig från skolan. Det är så jä-la synd om mig så ni vet inte

Nu är det ju inte såhär illa egentligen. Därav de "vardagliga" orättvisorna. Allt kommer säkerligen ordna sig till slut fastän kanske inte som jag idag tror att allt ska ordna sig. Det är omöjligt att veta vad som händer imorgon - även om jag skulle tro att jag ska dissekera hjärta på biologin. Kan bli intressant.

I övrigt tycker jag fortfarande att jag sitter på tåget största delen av min tid. Nu är matematiken avklarade vilket inte ger sådana sena kvällar vilket är trevligt då Västerås inte verkar vara den bästa staden att springa runt i själv efter mörkrets inbrott. Jag kanske ska ta den extra tiden till att börja träna eller göra något annat nyttigt, vem vet plötsligt har jag blivit klokare med åren.

Saknar mina vänner, men just nu hinner jag knappt andas - än mindre vara social. Vill att den här terminen ska vara över. Inte för att de nästföljande lär bli mycket lättare men ändå. Till helgen ska vi iaf umgås lite med familjen, ut i skogen och härja. Mys.

Nu är det allt dags att sova, upp tidigt för att hinna med tåget. För jag har inte tid med ludd i hjärnan och så är det med den saken.

Lev väl (fastän jag kanske inte gör det just nu )