Operation
Imorgon har Emil sin galloperation, en väldigt "every day" typ av operation. Inget farligt, lite narkos och när han vaknar är det bra igen. Han får till och med komma hem direkt. Jag tänker inte sova alls imorgon - bara titta så han inte blir sjuk… för det är ju ändå lite läskigt. Nu kanske du tycker att jag är löjlig. Men för mig känns det inte så. Att allt kommer gå bra, att det bara är en rutinoperation och att det är väldigt väldigt sällan något går fel funkar liksom inte på mig. För ni vet den där tanken "det händer inte mig" den har förändrats för mig, jag försöker verkligen få den att lugna ned sig men eftersom det som aldrig händer mig faktiskt hände så har jag fått för mig att det kommer hända igen. Fastän det ju rent statistik sätt borde vara tvärtom. Slutsatsen av allt detta babbel är alltså att jag är lite rädd och orolig så jag önskar att om du har lite tid över imorgon kanske du kan hålla en extra tumme eller om du tror på en vän däruppe kan be en extra bön för att den rutinmässiga every day operation också blir just en sådan.
Godnatt
/Emma


